torsdag 28 december 2017

28 december - Storhet i småskaligheten

.
Vi är många som verkligen är mycket stolta över den fantastiska bygd vi bor i - kulturens vagga bottnad i en svindlande rik natur -Västra Östergötland.



Akvarell över Östgötaslätten.

Låt mig nämna några exempel.
Omberg - östgötarnas heliga berg med sin oerhörda rikedom av växter och djur, en ark för natur och kultur, Tåkern - Nordeuropas förnämsta fågelsjö med ett rikt växtliv dessutom, Vättern - det stora vattnet med sin friskhet och vågade stränder, Slätten med sin vida horisont och höga himmel, Skogsbygen - Holaveden med sin vilda rikedom och sen: Mellanskogsbygden med en av Sveriges förnämsta jordbruksbygder när det kommer till småskalig rikedom av ängar och hagmarker. 



Stava vid Vättern.


Morgondimma över Ombergs södra branter.



Kanottur på Tåkern.



Sveriges högsta träd, 50 m silvergran på Omberg.

Nu är det inte bara detta vi gillar. Jag tänkte på det häromdagen när Ulla och jag gjorde en liten resa i bygden.
Vi var sugna på nyfångad fisk och åkte till Borghamn vid Ombergs norra spets, där vi köpte nyrökt frifångad vätterlax vid lanthandeln. 
På vägen hem stannade vi till vid Alvastra och köpte färska ekologiska ägg i gårdsbutik och slutade med att köpa blommor vid Hästholmens trädgårdsodlingar - egna blomster från frö till frukt.
Allt nära och direkt ur producentledet. Det är kvalitet det!



När vi gick tillbaka till bilen vid Hästholmen flög trehundra gräsänder upp ur viken. En havsörn kom över skären på jakt. Det var en gammal örn, med ljus rygg och kritvit stjärt. Men hängande ben och kupiga vingar fällde den över flyende fåglar i en mäktig syn som jag skissade på plats med papper och penna jag hade tillhands.



Lite mer bearbetad är denna akvarell.

Vilken bygd!

onsdag 27 december 2017

27 december - Blommor som stjärnor

.
Mitt penningträd/paradisträd, Crassula ovata,  eller vårt gemensamma egentligen eftersom Ulla tar hand om det sommartid på altanen, vilket grundlägger den rika blomningen i ateljén just nu, är alldeles översållat av ljuvligt vackra vita/vitrosa blommor för andra vintern i rad. Och denna gång är blommorna än större och tätare.

Jag är stolt som en tupp och vet att många, de flesta,  vilka aldrig lyckats med detta, är så där härligt men ofarligt avundsjuka.


torsdag 21 december 2017

21 december - God Jul

.
Årets mörkaste dag är ljus och mild! Man är inte förvånad längre över vita och varma vintrar, desto mer egendomligt är det då, att ungefär fem procent av världens (läs: framför allt i USA) klimatforskare ännu ägnar sig åt klimatförnekelse. Det är politik det!

Nåväl, med följande bild, en stor olja som jag visar i Eksjö museum in i 2018 vill jag önska alla mina läsare en riktigt God Jul! 


måndag 18 december 2017

18 december - Lite från utställning i Eksjö

.
Har lite ont om tid just nu men tänker skriva inåtminstone något om utställningen i Eksjö, vilken pågår t o m den 7 januari 2108.

Keramikern och designern Lasse Frisk och jag har alltså en utställning på Eksjö museum. Det är Eksjö Konstförening med drygt 600 medlemmar som står för arrangemanget med dess driftiga ordförande Christina Ekbladh är initiativtagaren.


Vernissagepublik.


Lasses fru Gunnel och dotter Moa med Christina.

Efter hängning i fredags och eftermys hemma hos Christina och Peter var det vernissage i lördags kl 12. Det kom mycket folk, företrädesvis medlemmar, under hela dagen och därefter åkte man hem utpumpad.

Jag har satsat min själ i denna utställning och presenterar ett stort antal nya oljor varav flera är modellen "large".



onsdag 13 december 2017

13 december - Lussetid - mörkertid

.
Det är långa skuggor nu om dagarna, om solen överhuvudtaget visar sig över horisonten. Det var knappt så under en promenad runt Höje på Omberg häromdagen när marken ännu var snöfri; någon timme eller så i sänkan hann solskenet värma en smula innan det åter försvann under granridån i söder.



Tiderna förändras. digitaliseringen rasar vidare i accelererande tempo och man blir en del av detta varken man vill eller ej. Trots min ålder har jag försökt hänga med så mycket jag kan och orkar men nu börjar jag snart ge upp och dra mig undan.

Min blogg, också en del i IT-världen, sköter jag och facebook använder jag som en kontakt- och reklamkanal, men mejlen har jag tappat sedan datorkraschen en halvannan månad tillbaka. Den måste jag förstås försöka hitta igen, snarast. Men hur? Telias telefonsupport får man leta efter i förtvivlan och hittills har jag inte hittat den; man hänvisas hela tiden till mejlsupport och den har jag ju inte. 
Det är mörkertid även på det planet alltså.
Skärpning!!

Både igår och idag har jag blivit uppringd av försäljare som vill att jag som "fantastiskt duktig" konstnär skall anamma de nya tiderna genom att presentera mig och representera på deras säljsidor.
"Shopcorn" och "Bättre Nyheter" hörde av sig genom två unga energiska försäljare. Det första förslaget är en alldeles ny och gratis webplats där jag kan visa upp mig som konstnär och per kommission sälja min konst och det andra är åtkomlig till en "ringa" kostnad. De ville intervjua mig och göra skrivna positiva marknadsföringsreportage åt olika media.

Ska man, eller ska man inte vara med på tåget? sådan är frågan som ställs till mig idag. Det gäller att vara med när det händer i dessa nya tider får jag höra två gånger inom loppet av 12 timmar. Och jag vet inte och har inte heller tid, jag skapar ju för fullt.

tisdag 12 december 2017

12 december - I ateljén

.
Det börjar bli sen kväll nu och jag avslutar arbetet för dagen.
Två oljemålningar som jag skissade upp förra vintern har nu fått liv efter nästan ett års arbete till och från. Det är så jag jobbar.

Uttern har blivit ett djur att räkna med i bygden och den finns numera i kommunens alla vattendrag. Det hela är fantastiskt, det har jag skrivit några gånger tidigare, men faktum är att jag ännu inte själv har haft lyckan med mig att se utter i Sverige - mängder av spår lite här och där, det är sant och visst och tre trafikdödade uttrar har jag tagit hand om, men kanske kan det bli av den här vintern. Jag kommer att anstränga mig extra.



De två oljorna kommer jag nog att kalla: "På utterspaning I och II". Den ena är från ett tillflöde vid sjön Noen i gränstrakterna i norra Småland och den andra från "min egen Tåkernkanal". Det var så jag upplevde mina nästanmöten.



Ute har snön idag fallit decimeterdjupt, tung och blöt. Snart kommer nog allt att smälta bort igen men det blev vackert ett tag åtminstone - och lite ljust i mörkret.

Inne i ateljén blommar mina vinterståndade träd.



Kamelian är på det sista



Solanumträdet har fått sin första inomhusblomma.



Och Crassusen, min stolthet före allt annat, blommar på sin andra säsong!

fredag 8 december 2017

8 december - Klimatet!

.
Nästan sex grader varmt och dagen känns mer som april. Jag går hem till lunch i frisk medvind som spelar flöjt i rosenspaljén medan torra höstlöv kommer dansande över asfalten som en flock tjattrande pilfinkar.
Vid trottoarkanten har en blommande maskros samlat på sig en bädd i lä.
Aldrig att maskrosor blommade vintertid när jag var barn.



Jag suckar över den snabba klimatförändringen som är så påtaglig.

8 december - Kampen

.
Det är en kamp mellan vision och möjligheter som pågår i ateljén när jag målar på mina verk.
Jag pendlar hela tiden, inte kanske mellan hopp och förtvivlan, men nästan. Jag vill ju inte överdriva det hela men måste ändå förklara att det inte alltid är så lätt och givet som man kanske kan tro. I drömmens värld, även i mina egna drömmar, vet jag precis, men så är det det där med verkligheten och dess begränsningar som stjälper mina idéer och planer.


Målarnäven

Jag har fem nya stora oljemålningar som jag hoppas kan bli färdiga till utställningen på Eksjö museum. Det är nära nu på båda sätt. På onsdag kommer min inramare till ateljén med klara ramar i bihängd kärra för montering på plats. Det gäller att få till också logistiken.

Alldeles nyss har jag lämnat över en ny olja till framtiden. Sista penseldraget, som jag ser det just nu, är gjort. Ett "barn" är fött och redan känns det som det inte längre är mitt.


Oljemålning 100 x 170 cm

måndag 4 december 2017

4 december - Detektiven Gebbe

.
Stefan från Röda korset i Ödeshög kom just upp till ateljén från Kupan. Han hade med sig tavla och undrade om landskapsmålningens värde. Det var en reproduktion med ett beteslandskap av Bergh; inte värd mycket mer än ramvärdet, drygt hundra kronor kanske.

- Det finns några målningar till där nere, sa Stefan.

- Jag följer med, svarade jag. 

Bland alla reproduktioner och amatörmässiga lokala konstnärer fann jag dock ett mycket fint porträtt i olja på duk av en kvinna signerat Agneta Brunius.

- Ställ undan den, så forskar jag vidare i ämnet, sa jag.




Det blev en fråga på facebook och alldeles nyss svarade Ingrid Malm Andersson från Stockholm. personligt bekant med tidigare maken till Agneta Brunius, författaren Per Gunnar Evander att dottern Carin Evander troligen kan vidimera verket och porträttet.

Nu har jag tillskrivit Carin Evander och väntar med spänning på en fortsättning.
Det är spännande att vara detektiv.

Jag återkommer förstås ....

Senare tillägg, (kl 16.30 dag som ovan):
Kommunikation går idag uppenbarligen mycket snabbare via nätet än genom posthantering. Sålunda har jag numera fått direktkontakt med Carin Evander som meddelar att detta är ett porträtt av läkaren och författaren Christina Doctare, mycket riktigt utfört av Carins mor Agneta Brunius.
Nu har jag tillskrivit Christina Doctare, som jag känner sedan tidigare för att efterhöra eventuellt intresse.
Återigen sker kontakten meddelst ordinaire posthantering. Nu får vi se var detta slutar.

7 dec.: Köpet är klart. Porträttet står temporärt i förrådet i min ateljé för senare vidaretransport mot Stockholm. Christina Doctare är dock verkligt brydd över hur det kunde komma sig att tavlan en gång kom på avvägar, men nu har den äntligen hittat hem till slut.