Arbetet efter avloppsvattenläckan i min ateljé fortgår och kommer så att göra en okänd tid in i hösten. Ännu står fläktar och ventilerar galleriutrymmet, den sunkiga källaren är tömd och avlämnad, och förråd och verkstad är nu helt belamrade med allsköns blandad bråte av olika valör i väntan på utvärdering.
Bakom plasten surrar fläkten men byggdammet har trängt igenom och finns numera precis överallt.
Väldigt mycket har jag slängt; det har jag rapporterat om tidigare. Jag är säkert uppe i 30 stora säckar som gått iväg till återvinningen och det är svårt att fatta att det efter en sån insats ännu återstår massor att sortera bort. Det är stora tag som gäller. Jag vill dyka långt ner i Ateljé Gebbe för att därefter göra en omstart upp mot ytan igen.
Det är mycket man hittar, sådant man saknat och sådant man glömt för länge sedan ...
...som det här t ex, ett gammalt svartvitt fotografi som min vän och broder Christer Elderud tog av mig någon gång under 60-talet, vid vår verksamhet på Tåkerns fältstation. Det kommer jag förstås att spara. Det är ju ett bra porträtt.
I en arkivhurts som jag fick av min far när han slutade sitt arbete hittade jag nyss en ungefär tre dm tjock hög med gamla svartvita teckningar i tusch och blyerts av olika teknik; original som jag stoppade undan under 60-, 70- och det tidiga 80-talet.
Hur många är de? Jag orkar inte räkna, men kanske 200 - 300 illustrationer gjorda för olika uppdrag i tidningar, tidskrifter, läromedel, och foldrar.
Kvaliteten är blandad från de första teckningarna i tonårstid genom den successiva etableringen som illustratör till den något mera drivna bildmakarens flyt. Jag blir faktiskt själv en smula imponerad, av mängden.
Några okronologiskt blandade exempel från tiden följer:
Jag skulle kunna fylla löpmeter med sådana teckningar här i min blogg men nog räcker det med dessa tio exempel på tecknade illustrationer för att få en glimt av min tidiga verksamhets bredd.
Dessa original kan jag ju inte slänga. De måste alltså återsparas på något sätt för dokumentation och åt kommande generationer; alltså tillbaka ner i nån låda igen.
Som sagt, mycket återstår att plöja igenom. Mängder av dokument och tavlor måste passera min hand och mitt huvud; ett tidskrävande men lite spännande projekt som kommer att ta tid och kraft.
Men - lycka! Kontoret är nu klart! Min dotter Hanna och jag höll på tillsammans i tre dagar och jag själv ännu en vecka och nu är det en ren fröjd att kliva över tröskeln dit in. På samma sätt kommer det förhoppningsvis att kännas i varje vrå när jag har kommit ända ner till botten i Ateljé Gebbe någon gång under kommande höst. Och efter uppstigningen därifrån vill jag gärna hälsa er välkomna hit igen. Vi ses då!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar