torsdag 19 april 2018

19 april - Mäktigt besök av storspovar

.
Klockan är strax efter lunch när konstnärskollegan och fågelskådarvännen Morgan Johansson ringer på mobilen.

"Har du något särskilt för dig just nu, eller kan du komma hit till Sverkerkapellet. Här finns en stor flock med rastande storspov" säger han. "Minst 200 st står ute på skären och stenarna".



Min vän Morgan jobbar!

Sådant kan man ju knappast låta slippa undan, så jag tar med mig full utrustning d v s kikare, tub, skissmaterial och skissblock och drar på direkten. Dit, strax bortom Hästholmen, är det ju inte mer än 5 km så jag är snart på plats och finner Morgan i skydd av ruinen för att han inte ska skrämma undan fåglarna från mig.

"Annars har jag varit ända framme vid kanten därborta", pekar han. "De verkar vara lugna, så jag tror att vi kan ta oss fram försiktigt igen".



Det stora skäret är fullproppat av storspovar och runt omkring bland stenarna inåt land finns ännu många fler. Vi uppskattar antalet till minst 300 individer av bägge könen.

Det är en märklig upplevelse, att se så många storspovar på en gång och jag tänker att det måtte vara någon slags rekord för bygden. Och att dessutom se dem så här fint och rogivande ute på öppna skär mitt i sjön Vättern känns ännu mera märkligt.



Jag spanar av stenraden och skäret framför mig. Storspovar överallt.

Fåglarna står, ligger, putsar sig, badar, dricker vatten och promenerar omkring på klippan och stenarna runt omkring och vi bjuds på fantastiska möjligheter att studera dem i våra tukbikare och att skissa dem i våra block.



Morgan skissar för fullt.



Även jag låter kolpennan dansa över papperen. Här är något av resultatet.

Efter någon timmes studium blir storspovarna lite oroliga och plötsligt lyfter nästan hela flocken. De drar runt ett par var och landar därefter igen. Luften fylls av lock och drillar. Så skönt!



Jag måste verkligen tillbaka till ateljén igen och förbereda inför morgondagens föredrag i Linköping men Morgan stannar kvar en stund, när jag försvinner.

"Jag blir kvar",säger Morgan, trots att jag lockar med kaffe i ateljén. Han vill se om de drar vidare innan kvällen.

PS. Det var så gudomligt väder att jag faktiskt blev lite badsugen. Det skulle ha blivit rekord för Vättern tror jag, men så kom jag på, att jag häromdagen fick reda på av Henry Hermansson  när han var ute och fiskade röding och lax, att det bara var 2 grader plus i vattnet. Och lika plötsligt som min lust och tanke hade dykt upp, försvann de igen! DS


19 april - "Fåglar på mitt sätt".

.
Dags igen för mitt föredrag "Fåglar på mitt sätt". Denna gång i morgon, fredag 20 april kl 14.00 - 16.00, i Berga församlingshem i Linköping under arrangemanget "Berga&Vidingsjöträffen".


Hoppas att vi ses! Välkommen!


onsdag 18 april 2018

18 april - En skitsak

.

Det är en skitsak, sa fiskgjusen och levererade en stråle.

tisdag 17 april 2018

17 april - Sedvanlig Kulturlunch på Linköpings slott

.
Eftersom jag är en tidigare, och faktiskt en av de första, pristagare till landshövding Rolf Wirténs fina kulturpris, mottager jag med stor glädje varje vår första veckan i maj en personlig inbjudan till mottagning på Linköpings slott, nu självfallet med vår snart avgående landshövding Elisabeth Nilsson som värd.

I anslutning till att en ny kulturpristagare presenteras och harangeras bjuder landshövdingen på sedvanlig kulturlunch, vilken brukar bli en mycket livad, animerad och lättsam tillställning.

I år tar jag med mig dotter Emma som sällskapsdam.


Efter taffeln bjuds till kaffe i rokokomöblemanget i Kungasalen under det magnifika porträttet av Carolus XIV Johan Bernadotte.


Jag brukar ödmjukt och enligt tradition i min tur bjuda in alla till Konstrundan i Ombergsbygd genom att dela ut av de nytryckta foldrarna till alla gäster.


måndag 16 april 2018

16 april - Enkelbeckasinernas häftiga spel

.
Jag satt en dryg timme på plattformen vid Väversunda slåttermad vid Tåkern igår. Solen hade gått ner under Omberg i väster och ljuset falnade efterhand.
Över de vattensjuka betesmarkerna ägde ett mäktigt spel rum. Luften vibrerade av enkelbeckasinernas vårspel och stora flockar av rastande individer på upp mot tjugo individer drog samtidigt runt över maderna, lockade att "hänga med" i spelets upphetsning.



Flockar av "tickande" enkelbeckasiner drog runt över slåttermaden vid Väversunda, Tåkern.

Luften fylldes således inte bara av spelflyktens vibrerande stjärtfjädrar från de par som redan hade mutat in revir, kvällen fylldes av tickande läten i alla former så att det tycktes man stod i enurbutik av gammalt märke.
Ljuset var svagt och rörelserna snabba, rakt över huvudet ibland, och med en skiss i all enkelhet vill jag visa hur det upplevdes.



Jag rekommenderar alla er läsare att ni om möjligt tar er dit om kvällen den närmaste tiden. Spelet är mäktigt, mystiskt och spännande och lika mycket värt att uppleva som t ex tjäderns eller orrens!

fredag 13 april 2018

13 april - Glada nyheter med farliga inslag

.
Vi möter en glada när vi passerar vid Hogstad på E4 på hemväg mot Ödeshög. Jag vet att det finns ett häckande par i närheten och jag känner stor glädje över att de tycks vara på plats i år igen.



Men de lever ett lite farligt liv gladorna, kan jag tänka. Sina byten hittar de i mängd längs motorvägens fartstråk (120 km/h och oftast mer ändå). Ulla och jag har redan räknat in en handfull överkörda grävlingar, en räv, två harar, en ormvråk och en iller bara mellan Ödeshög och Mantorp på utresan, samt ett antal av annat diverse smått. Så nog finns mat i överflöd ... men bilarna och hastigheten ... suck! Det dröjer säkert inte så länge innan man finner den första gladan trafikdödad på den här sträckan.

Hemma igen, i Ödeshög, ser vi strax därpå vårens första igelkott. Den kommer över gräsmattan vid Storgatan på god väg rakt ut mot gatan framför oss på ovanligt långa ben och med god fart. Vi observerar den, men hur är det med bilen som kommer från andra hållet?



Igelkotten vänder vid trottoarkanten och klarar sig, den här gången, ty bilen kör vidare med god fart och med som vi uppfattar det, dålig uppsikt, trots att vi med tecken försöker göra föraren uppmärksam. 
Jag skräms ofta över många bilisters blindhet.
Varje år dödas minst ett tiotal igelkottar bara på genomfarten i Ödeshög. Det är en tragisk historia mitt i våryrans glada nyheter.

tisdag 10 april 2018

10 april - Timmermanskraft

.
Jag vill berätta om den stockände jag fick för många år sedan av en skogsföretagare i Dalarna. Materialet blev utsynat först när tallen hade fällts, sågats, barkats och bearbetats för att ingå i ett blivande timmerhus. Tråkigt är det förstås att man inte upptäckte det magnifika och nytillverkade spillkråkeboet redan innan fällningen, då hade det ju kommit till bättre nytta än här i min ateljé. Men, till ett visst pedagogiskt värde blev ju ändå arbetet till sist.



Framför allt nu när jag drar runt med mitt föredrag, bildspelet "Fåglar på mitt sätt" i bygderna, där fotot kommer att ingå som ett fint exempel på det storartade verk en spillkråka kan utföra till glädje inte bara för sig själv utan också för pärluggla, hökuggla, mård, ekorre, skogsduva, slaguggla och lappuggla. (Om nu någon möjligen undrar över de sista två, lite större arterna, så ber jag er höra av er för att erhålla en förklaring om hur jag tänker).

Det är kanske förstås på sin plats att berätta att fotot ovan nästan är det enda, alla övriga illustrationer i mitt bildspel är akvareller såsom den här:



Akvarellen "Pilgrimsfalk" ingår i mitt rikt illustrerade föredrag.

Nu tillbaka till hackspettarna - Det är svårt att förstå hur spillkråkan kan klara detta. Att hugga ett i diameter ca 14 cm stort ingångshål är väl möjligen den enklaste biten, men, att sedan vända neråt inne i stammens mitt och hugga sig fram i tvärträ och kärnvirke till ett djup av nästan 40 cm verkar ju stört omöjligt. Spillkråkan klarar detta. 



Bland annat om detta och mycket annat spännande i vår nära fågelvärld handlar mitt föredrag. Förmedla gärna detta så kanske vi ses i sammanhanget.

Ring mig för information: 070 - 678 1721 eller mejla: gebbe@telia.com

lördag 7 april 2018

7 april - En vårklassiker

.
En dag att längta efter. Den då våren äntligen tog bygden i sin famn.
Men ...


Med Mike och Sue vid Stonehenge februari 2016

Så var den tänkt men den förmörkades av vår vän Mikes alldeles för tidiga bortgång borta i England. Många trevliga och kära minnen har vi tillsamman med familjerna både från här och där och våra ledsna tankar drar därför västerut. Det känns tomt och sorgligt. Det fanns så mycket kvar ...



Men våren är ostoppbar och livet går vidare i alla lägen.
Krokusarna slår ut i rasande fart och humlor och bin surrar runt frenetiskt. Grannen Åse berättar att en padda passerade rakt över hennes tomt och jag finner de första rejält utslagna hästhovsblommorna vid diket i kvarteret, varav de första tre får följa med hem till äggkoppen på frukostbordet enligt gängse tradition.



Jag utlovade sädesärla redan igår, "säkert som amen i kyrkan", men det blev aldrig av att jag åkte ner till Stugan för att följa upp mitt löfte och på sockenstugans tak vid ateljén är det fortfarande tomt. 
Det fick bli idag istället, på eternittaket vid Gottorp loge kilade en hane omkring på flugjakt. Den kvittrade hela tiden i anfall av ankomstens förväntan och livsglädje.



Det blev kanske inte så mycket till bild där uppe, så jag gör en fiktiv en istället, en akvarell med sädesärla och tussilago i skön förening såsom en vårfanfar jag aldrig kan vara utan. Detta bara måste manifesteras, varje vår.



Då jag sitter i kvällssolens sista strålar vid Stugan och njuter av tranor, gäss och tofsvipespel ser jag en siluett som närmar sig i riktning från Ombergs mörka sydspets. Från att blott ha varit en liten fjärran prick kommer fågeln snabbt närmare med hög och typisk vingföring, vilket gör att jag redan på långt håll vet vad det är får något. Närmare mig, alldeles intill åkerkanten mot stugtomten kastar den sig åt sidan när den får syn på mig. Det är årets för mig första bruna kärrhök, en hona.



Det är själva ankomsten jag är med om och detta är särdeles speciellt när man tänker på resan som hon företagit ända från något medelhavsland eller till och med från själva Nordafrika. 
Senare ser jag ytterligare två brunhökar över vassarna.



Vid Holmen huserar ett par hundra skrattmåsar i åkerblötan. I väntan på Tåkerns islossning är detta ett gott substitut. De pickar ideligen i sig av små djur som flyter upp till ytan under trampet bland stubb och gräs.



På åkrarna går flockar av rådjur överallt. De stannar upp och vänder sig lojt om när jag passerar strax intill och är nästan oförskämt orädda. Bockarnas horn har svällt upp rejält och ser tunga ut att oka men snart kommer de att lättas, under fejandets våldsamma bestyr.



onsdag 4 april 2018

4 april - Äntligen!

.
Äntligen vårväder. Ett stilla och milt vårregn faller mot marken, löser upp de sista drivorna av isig snö och suddar ut vinterns tjuriga motstånd.


Nu behöver inte Ombergs blåsippor huka för bister vinterkyla. Nu kryper våren upp ur varje vrå och gör sig kvitt det tunga oket av smuts, vintergrus och gammalt skräp.


Imorgon sitter sädesärlan på sockenstugans tak såsom alltid den 5 april - säkert som amen i kyrkan.

onsdag 28 mars 2018

28 mars - Ett litet påskskämt för initierade.

.
När jag klev ut ur ateljén på förmiddagen studsade jag riktigt till av lätet jag hörde, exakt som från en Större piplärka. Fel tid visserligen och totalt fel miljö men ändå så precist att det kunde ha varit.



Men naturligtvis var det bara en enkel gråsparv som satt i linden och sjöng för honan vid hängrännan strax intill. Det visst jag ju förstås redan från början, men jag tänker att ett litet "påskskämt för initierade fågelskådare" kan jag väl bjuda på medan alla andra möjligen får fundera en stund till.

tisdag 27 mars 2018

27 mars - "Brotherhood of Thrush"

.
I morse när det small till igen och blev riktigt kallt och efter en cm nysnö från igår kväll var plötsligt min fågelmatplats full av koltrastar.
Björktrasten som i ensamt majestät fått husera där sen ett par månader tillbaka fick schappa på direkten, han hade inte en chans nu när fem gamla välklädda koltrasthanar intog scenen.



De käkade äpplen frenetiskt och alldeles sams och tätt intill varandra utan interna strider och jag tänkte att de verkligen hade kommit i gemensam flock under nattens flytt från söder och dimpit ner på första bästa matplats i gryningen. Det var hos oss det, där färska äpplen inbjöd till dukat bord.
En timme stannade de sen försvann de lika fort. Snabba ryck i flyttningsstressen!

Bland trastar är det annars dubbeltrastarnas tid just nu. Aldrig har jag sett så många. De kommer aldrig in till mina äpplen i trädgården, sånt händer nog än så länge bara i Holland, men vem vet hur länge det dröjer tills de även här blir en trädgårdsart som där.
Än så länge får man söka dem på snöfria ställen i beten och hagmarker och just så här i ankomstens början går de ännu tillsammans men i en glest utspridd flock. På långt håll ser man dem genom den upprätta hållningen, som om de hade en tamburmajor längs ryggen!


Ge er ut och spana vet´ja. Det är en skön fågel i sin enkla praktdräkt med stora svart slantar på hela magen.

måndag 26 mars 2018

26 mars - Bistervinter

.
Jag ser ut och konstaterar att det åter snöar och vad värre är, temperaturen börjar falla ner under noll igen. Bistervintern fortsätter, och den s k grönlandsblockeringen kommer troligen att råda även under april och arktisk kalluft pumpas ner via den sibiriska tundran över framför allt östra Europa men även portionsvis över vårt land.


Om det kan kännas tufft i Sverige kan vi konstatera att det nog verkar vara etter värre i sydost. Min vän Johan med kontakter i det bulgariska fågellivet fick nys om en rapport därifrån. 
Se vidare artikel om utsatta storkar som är i behov av mänsklig hjälp:

https://www.theguardian.com/environment/2018/mar/21/frozen-storks-bulgarians-rush-to-save-migrating-birds

söndag 25 mars 2018

25 mars - Vårläte med emfas

.
Idag har gässen sträckt mot norr över landskapet, tranorna skorrat över Vättern, skogsduva och ringduva hörts på Omberg bland mesar, nötväckor och sjungande gulsparv och skatorna sjöng under bobygget i tujan hemmavid men ändå var det skrattmåsens läte från skyn i morse som väckte den största vårkänslan i mig. Det var första gången för i år och det ligger så  exakt i tid - alltid någon dag efter den 20 mars.
Våren är personlig och geografiskt betingad.



Mången kanske tycker att det är egendomligt med mitt upplyftandet av skrattmås i sammanhanget men så är det, vi har inga skrattmåsar i Tåkernbygden på vintern, nästan aldrig i alla fall, fastän de redan i Linköping ofta övervintrar och ibland också i Svartån i Mjölby. I min bygd är skrattmåsen en riktig vårfågel och eftersom det är den som verkligen sätter fart på Tåkerns livsandar känns dess ankomst så betydelsefull och efterlängtad.

Nu är den första skrattmåsen på plats! Välkommen vår!

torsdag 22 mars 2018

22 mars - Vinterkyla och sommarvärme

.

Jag sitter på vår ombonade altan och njuter av en lunch i sommarvärme under glas. Kontrasten med utomhusläget är frapperande.
Vi går mot april och kylan ska bestå. Huva! Detta är det bästa bygge vi någonsin gjort, vi förlänger sommarsäsongen med flera månader.
Jag har hört om "pensionärskuvös", men det är ledsamt nog ett omöjligt företag för många, i bästa fall endast ett uttryck av okunskap men i värsta - en ren och skär avundsjuka.

22 mars - När galenskap ligger på lur

.
Jag återsåg en person häromdagen, vars uppfattning om saker och tillstånd överraskade mig mer än jag trodde var möjligt, trots att jag minns våra ibland nästan omöjliga diskussioner för länge sedan om teknik kontra miljö, t ex om atomkraftens välsignelse eller förbannelse. Han stod då för en åsikt som var diametral min egen och vi kunde knappast enas om det väsentliga, trots att viss respekt ändå fanns där.
För honom var nämligen all annan energiframställning förutom den "moderna, livgivande" kärnkraftens av ondo och som exempel var nog vindkraften den värsta med en helt onödig förfulning av landskap och miljö utan att få mer än ett uns användbart tillbaka.
Detta är en åsikt som man har hört från många andra intelligenta personer, även från "naturfolk" som jag mött. Att kärnkraft är välsignelsen och att vattenkraft och vindkraft är ett hot mot natur kan ju självklart också diskuteras sakligt tycker också jag.


Men när jag nu berättade om den senaste av apokalyptiska rapporter om utdöendet i naturen av idag,  alldeles nya rön som presenterar en i det närmaste total kollaps av jordbrukslandskapets fågelfauna i Frankrike under blott ett par årtionden fick jag kort och gott detta till svar av honom (kanske inte exakt ordagrant, men ungefär):

"Det är vindkraftens fel. Den hugger sönder många fler fåglar och fladdermöss än vad som redovisas och detta faktum döljs för oss. För att inte tala om klimatförändringshysterin, som är ett påhittat totalt vansinne utan sanning, med köpta eller tvingade vetenskapsmän som går i ledband vilket sätter fel fokus i åtgärdsproblematiken".

Att fortsätta vårt samtal efter denna nästan hatiska klimatförändringsförnekelse blev så omöjlig att jag faktiskt reste mig och gick, någonstans där blev måttet rågat också för mig. Här låg galenskap på lut.

Här är länken till rapporten:

http://www.natursidan.se/nyheter/katastrofal-situation-nar-frankrikes-fagelbestand-pa-landsbygden-kollapsat/

Slarva nu inte över detta. Läs! Det är viktigt!

onsdag 21 mars 2018

21 mars - Blandad kompott

.
Författaren och botanikern Claes Siöstedt hälsar på i ateljén och lämnar över ett dedicerat exemplar av sin nya bok "Vart tog du vägen Kerstis kråka?" (Några av bokens illustrationer kommer ur min skaparhand)
Vi har ett givande och trevligt samtal runt en kopp kaffe och finner att vi som riktiga själsbröder har det mesta gemensamt då det kommer till natur och miljö. Nu ser jag fram emot kvällen och en skön läsestund i denna lovande bok. Ja, efter Tåkerns fältstations årsmöte förstås som jag kommer att bevista då jag är revisor i sällskapet.


Därefter ringer jag till min kompis Janne P som fyller år idag och sjunger en trudelutt medan han råkar stå med sin bil i en snödriva vid Tåkern och inte kan komma loss.


Jag som självklart har snöskoveln i bilen ger mig således av på akut räddningsaktion och efter några ordentliga tag kommer han loss. Dagens goda gärning kan därmed intecknas varefter vi ser oss omkring bland vipor, starar, lärkor, trastar och mängder av nyanlända gäss i ett långsamt tinande landskap och avslutar med gemensam lunch på Rasta i Ödeshög.


En sak till. Igår var en artikel införd i både Corren och Motala/Vadstena Tidning. Reportern Anders Rörby ringde mig för någon vecka sedan och ville ha mina synpunkter på Tåkerns vass. De fick han och de står jag för.


Faksimil av artikel av Anders Rörby i Corren 20 mars 2018


21 mars - Akvarell av kungsörn och ormvråk

.
Den 17 mars, se nedan, hade Ulla och jag ett härligt möte med en ung kungsörn. Tyvärr var jag utan kamera och kunde endast dokumentera det hela med min usla mobil. Jag gjorde dock några snabba skisser när jag kom hem till ateljén för att befästa min minnesbild och dessa har nu resulterat i en akvarell som alldeles nyss blev klar. Så här kändes upplevelsen.


Och när jag alldeles nyss ringde Ulla som just klivit av tåget i Västerås, meddelade hon att hon sett två unga kungsörnar segla förbi någonstans bortom Eskilstuna. 

"De såg ut precis som den där kungsörnen vi såg häromdagen och de hade såna där vita fönster i vingarna som du berättade om"

tisdag 20 mars 2018

20 mars - Dammråttor

.
Det finns ett behov av lite rengöring i min ateljé just nu. Jag har lovat nämligen att hålla kvällsöppet idag som ett delarrangemang i Earth Week mellan kl 18 - 20 och golven är grusiga och dammiga så det förslår.
Nu tänker jag inte storstäda direkt, det får anstå någon månad, men några tag med sopkvasten blir nödvändigt lagom.

Märkligt hur mycket damm som samlas på vissa platser i rummet, under ett bord eller i ett hörn och framför allt under min arbetsplats. Dammråttor har bildats  och jag forskar lite.

Dammråttor, på engelska "Dust bunnies",  består av mestadels organiskt material som hudpartiklar, hår, textilfibrer, bakterier och sporer vilka genom vinddrag och elektrostatiska krafter samlar ihop sig till nystan på lugna platser.

Det jag plockar ihop från kvasten, filtar sig till en mera kompakt "råtta" ...


medan den fria dammråttan är lucker och lätt och faktiskt lite vacker om man studerar den på nära håll, som ett konstverk ...


... jovisst, varför inte göra en utställning med dammråttor! Det får bli en ide´jag bjuder på.

måndag 19 mars 2018

19 mars - Gäckande varelse

.
Det verkar finnas någonting mystiskt mellan mig och utter. Djuret har blivit en gäckande varelse. Många gånger har jag varit på plats men aldrig vid rätt tid. Endast utomlands, i Spanien, har jag sett utter men aldrig i Sverige. Jo, döda uttrar har jag hanterat en handfull gånger men hittills ingen levande. Jag har sagt ett par vintrar nu, efter många spårtecken och försök, att det borde vara dags. Hoppet lever och för varje gång kommer jag säkert närmare; det blir liksom en kurragömmalek som trissar upp spänningen och min förväntan.
Snart måste det ske! 

Jag hämtade hem mina överblivna verk idag från Tjustbygdens konstförenings Vårsalong 2018 och Ulla följde med. Tämligen nöjd med det ekonomiska utfallet är jag nog. Det gick ihop sig åtminstone och vad mera är, så har jag passat på att se mig omkring i Tjusts härliga landskap, hämtat inspiration och motiv för kommande tavlor.

Sålunda tog vi en sväng till Loftahammar på hemvägen, mest för att ta oss till Sjökrogen för en "dagens" i trevlig miljö.
Efteråt gick jag ut på bryggan i hamnen och vad fick jag se tror ni?



Utterns fyrfota galoppsprång över isen.

Utterspår förstås, av den mest typiska sorten. Ingen tvekan om arttillhörighet var det heller.
Ja, jag säger då det. Utter mest överallt!



Spåren, så typiskt rundade med anad simhud och tydlig häl och den här gången av ett stort exemplar, som genast uteslöt mink. De var emellertid inte direkt nattgamla, säkert ett par dygn redan.



Spåren utgick från under bryggan vid Sjökrogen och gick tvärs över hamnen bort längs kajen och försvann i riktning mot havet genom ett vassparti vid en liten udde. Jag hoppas att ortsborna vet, förstår och gläds åt återkomsten.

lördag 17 mars 2018

17 mars - Tur och otur

.
Igår berättade jag om havsörnar över Omberg och idag gäller det kungsörn.
Men låt mig ta det från början.

Ulla och jag har varit i Vadstena simhall för lite avkoppling och simning och på vägen hem väljer jag vägen över Väderstad för omväxlings skull. Vädret är krispigt kallt men i soliga lägen smälter drivorna på den svarta asfalten nästan lika snabbt som de byggs upp i nordostvinden över slätten. 

I ett vintrigt bete vid Ryket, en halvmil innan Ödeshög, upptäcker jag i höger ögonvrån en räv som sitter i solen i ett lädike vid vägen. Jag tvärbromsar inte men jag frågar Ulla om vi ska vända så att hon får se den.
Där har vi turen.



Med min gamla mobiltelefon blir motivet näst intill omöjligt att få fason på trots att jag zoomar så gott det går. Det är ändå inte mer än trettio meters avstånd till den solande räven.

När vi kommer tillbaka och stannar vid vägkanten lägger sig räven ner och undrar vad vi tänker göra. Den verkar ha det skönt i solen och är inte pigg på att flytta på sig. Så ligger den medan vi fotograferar med våra mobiler och jag förbannar att jag inte har med mig kameran med telet såsom jag brukar ha.
Det är oturen det.

Räven reser sig och går undan när en ny bil kommer susande förbi. 
Just då upptäcker jag en stor rovfågel, en örn, som kommer fram ur trädtopparna och höjer sig mot himlen över Frösäng där Lars bor. Det är långt håll, kanske femhundra meter men jag ser direkt att det är en kungsörn - en ungfågel, med stora vita fönster på vingarna och kritvit stjärtrot.



Ormvråk, överst, och ung kungsörn. Av de cirka tjugo bilder jag tog med min mobilkamera blev den här den "bästa".


Kungsörnen seglar lojt omkring i stora vida svängar medan en ormvråk kommer upp ur skogen och paret närmar sig oss. Ormvråken försvarar sitt revir genom ståtliga dyk med hopfällda vingar mot örnen som seglar vidare på höga vingar och spretande händer. 
Solen lyser genom vingpanel och stjärt och örnen kommer allt närmare med ormvråken i släptåg och snart är de rakt över oss. Bilden etsar sig fast i våra minnen och både Ulla och jag undslipper oss olika läten av stönande välbehag, ty vackrare än så här blir det inte att skåda en kungsörn.



En snabbskiss, en skruttbild jämfört med vad som kunde ha blivit om kameran varit med. Jag har emellertid en mera ordnad och större akvarellvariant på gång i ateljén. Uppvisningen måste ju bara målas! 
Se förresten vilken storleksskillnad det är mellan kungsörn och ormvråk.

Och sålunda hade vi idag både tur och otur. 
Tur att vi vände tillbaka för att titta på räven. Utan detta beslut hade vi missat örnen helt. Otur: vilka bilder på både räv och kungsörn jag hade fått med kameran på sedvanlig plats i bilen. 
Men man kan inte alltid få allt serverat, tänker jag och minns devisen: "När det regnar manna från himlen har den fattige inte någon sked". Till nöds känns den användbar i sammanhanget.

fredag 16 mars 2018

16 mars - Över Omberg

.
Man kan nästan inte missa havsörnar hemmavid idag. Tänk bara vilken utveckling från när jag var ung fältbiolog. Då var en levande havsörn en sensation medan uppstoppade exemplar fanns i vartenda skolmuseum. Det var väl just det!



Igår hängde två havsörnar över Omberg. De seglade så fint över skogen på nordostliga uppvindar och jag tänkte, som så ofta numera, att det nog bara är en tidsfråga innan ett bo byggs i bergets gömme. Då blir återkomstens lycka fulländad.

16 mars - Earth Week

.

Välkomna även till Ateljé Gebbe under veckan med Earth Week tisdagen den 20 mars kl 18 - 20.
Jag kommer att visa och berätta om min konst och mitt konstnärsskap.
Vi bjuder även på cider med lite tilltugg.

Välkomna!